En forskare riktar hård kritik mot Tidöregeringens miljöpolitik och hävdar att det mest avgörande miljöbeslutet under mandatperioden är att hindra Sverigedemokraterna från fortsatt inflytande över området. Resonemanget förs fram i en debattartikel publicerad den 15 november 2026.
Debattören, som uppger sig ha följt svensk miljöpolitik i mer än 30 år, beskriver utvecklingen under den nuvarande regeringen som den allvarligaste nedmonteringen av miljöpolitiken som hen har sett. Kritiken gäller inte enbart klimatutsläpp, utan också naturvård, lagstiftning, myndigheter och statliga styrmedel.
Varnar för permanenta bakslag
Enligt debattartikeln har den förra mandatperioden präglats av ett starkt inflytande från Sverigedemokraterna över regeringens miljöinriktning. Slutsatsen är att politiska förändringar som hittills har varit möjliga att ändra kan bli mer varaktiga om partiet får fortsatt genomslag i framtida regeringspolitik.
Det viktigaste beslutet är att vägra Sverigedemokraterna inflytande över miljöfrågorna.
Debattören pekar särskilt på en utveckling där miljölagar har försvagats, ekonomiska styrmedel har tagits bort eller minskats och miljöbudgeten har sänkts. Även myndigheters roll lyfts fram. Enligt texten har vissa myndigheter lagts ned eller försvagats, samtidigt som utredningar antingen har avskaffats eller hållit låg kvalitet.
| Område | Kritik som förs fram |
|---|---|
| Lagstiftning | Försvagade miljölagar och mindre kraftfull tillämpning av regler |
| Ekonomiska styrmedel | Åtgärder som slopats eller fått lägre nivåer |
| Statsförvaltning | Myndigheter och utredningar som lagts ned eller försvagats |
| Budget | Enligt debattören en minskad miljöbudget |
Över 50 beslut pekas ut
Med utgångspunkt i vetenskapliga bedömningar säger sig debattören kunna identifiera 50 politiska beslut under de senaste fyra åren som inte är förenliga med riksdagens miljömål. Listan omfattar enligt texten betydligt mer än klimatpolitiken. Den rör bland annat hur miljöregler används, vilka resurser som avsätts och hur staten organiserar sitt miljöarbete.
Debattören skriver också att antalet problematiska beslut skulle bli större om förlorade möjligheter räknades in. Det innebär enligt resonemanget att kritiken inte bara gäller åtgärder som har genomförts, utan även åtgärder som inte har blivit av. Några närmare uppgifter om de enskilda besluten eller om hur bedömningen har gjorts redovisas inte i det tillgängliga materialet.
Klimatfrågan kopplas till hela miljöpolitiken
Textens huvudbudskap är att klimatpolitiken inte kan bedömas isolerat från övriga delar av miljöpolitiken. Försvagade lagar, mindre effektiva styrmedel och en lägre prioritering av myndighetsarbete kan enligt debattörens analys påverka statens möjligheter att nå miljömålen. Därför avvisas tanken att den viktigaste framtida åtgärden skulle vara en enskild satsning på exempelvis järnväg, vindkraft eller skogsskydd.
Debattartikeln är opinionsdriven och innehåller debattörens egna bedömningar av regeringens politik. Den visar samtidigt hur klimatfrågan inför fortsatt politisk prövning allt tydligare kopplas till frågor om regeringsunderlag, lagstiftning och den offentliga förvaltningens kapacitet. Någon redovisning av regeringens eller Sverigedemokraternas bemötande finns inte i det underlag som ligger till grund för artikeln.
