Amazonas regnskog släpper nu ut mer koldioxid än den binder, enligt en ny studie. Resultatet innebär att ett av världens viktigaste skogsområden inte längre fungerar som en nettokolsänka, efter årtionden av avskogning, torka och bränder.
Studien leds av Brasiliens nationella institut för rymdforskning och har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature. Forskarna drar slutsatsen att det framför allt är människans användning av marken som avgör balansen mellan upptag och utsläpp i Amazonas.
Markanvändningen i centrum
Amazonas har under lång tid utsatts för flera påfrestningar samtidigt. Skog har försvunnit genom avverkning, torra perioder har ökat sårbarheten och bränder har ytterligare påverkat ekosystemet. Den samlade effekten är enligt studien att mängden koldioxid som lämnar skogen nu överstiger den mängd som tas upp.
Forskarna framhåller därmed att utvecklingen inte enbart kan förklaras av globala klimatförändringar. Hur marken används spelar en avgörande roll, vilket gör frågan till både en klimatfråga och en fråga om politiska beslut, naturvård och mänsklig verksamhet.
| Faktor | Betydelse enligt studien |
|---|---|
| Avskogning | Har under årtionden försvagat regnskogens koldioxidupptag. |
| Torka | Har utsatt skogen för ytterligare stress. |
| Bränder | Har bidragit till utsläpp från Amazonas. |
| Markanvändning | Beskrivs som avgörande för koldioxidbalansen. |
Åtgärderna ligger inte utanför kontroll
Jen Johnson, professor och medförfattare till studien, betonar att förändringen inte bör betraktas som en utveckling som helt styrs av avlägsna och okontrollerbara klimatfaktorer. Enligt henne finns det konkreta möjligheter att påverka Amazonas koldioxidbudget genom beslut om hur marken används.
”Det finns en mycket konkret och viktig möjlighet att hantera Amazonas koldioxidbudget. Det är inget som ligger utanför vår kontroll utan är något som i hög grad ligger inom regeringars och enskilda individers kontroll.”
Budskapet flyttar fokus från enbart mätning av skogens tillstånd till frågan om vilka handlingar som kan förändra utvecklingen. Studien pekar inte ut någon enskild åtgärd som lösning, men forskarnas slutsats gör markanvändningen central för det fortsatta klimatarbetet.
Viktig signal till beslutsfattare
Resultaten bedöms kunna vägleda flera grupper: beslutsfattare, naturvårdare, klimatforskare och biologer. För regeringar innebär det att beslut som påverkar skogens omfattning och användning får betydelse för koldioxidbalansen. För naturvården understryker studien sambandet mellan skyddet av regnskogen och klimatets utveckling.
Att Amazonas nu uppges släppa ut mer koldioxid än det tar upp förändrar också bilden av skogens roll i klimatsystemet. En skog som tar upp mer koldioxid än den släpper ut fungerar som en kolsänka. När förhållandet vänds blir den i stället en nettokälla. Studien beskriver alltså inte bara ett tillfälligt utsläpp från enskilda bränder, utan en förändrad samlad balans efter långvarig påverkan.
Forskarna lyfter samtidigt fram att utvecklingen i hög grad är kopplad till mänskliga val. Det ger ett handlingsutrymme, men också ett ansvar, för de regeringar och individer vars beslut påverkar hur Amazonas mark används. För klimatpolitiken blir slutsatsen tydlig: att minska belastningen på regnskogen är en del av arbetet med att begränsa utsläpp, inte en fråga vid sidan av det.
