Våldet i den svenska skolan ökar, samtidigt som lärarnas möjligheter att hantera situationerna har försämrats under de senaste decennierna. Det skriver fyra forskare, som menar att ansvaret inte kan läggas på enskilda lärare utan måste bäras av skolans organisation.
Forskarna efterlyser bland annat högre personaltäthet och mer tid för planering. Deras slutsats är att våld i skolan och fritidshemmen måste behandlas som ett arbetsmiljöproblem. Det innebär, enligt debattinlägget, att frågan behöver hanteras genom skolans organisation och förutsättningar – inte främst som ett individuellt problem för den lärare som befinner sig i situationen.
”Det är dags att behandla våld som det arbetsmiljöproblem det är.”
Lärarna får inte lämnas ensamma
Forskarna beskriver en utveckling där lärare fått allt sämre förutsättningar att hantera skolmiljön. När personalen är otillräcklig och tiden för planering begränsad blir det, enligt deras resonemang, svårare att skapa strukturer för undervisningen och att förbereda sig på situationer som kan uppstå i skolan.
Konsekvenserna gäller både elever och lärare. För eleverna handlar det om skolans trygghet och om möjligheten att delta i undervisningen i en miljö där våld tas på allvar. För lärarna handlar det om arbetsmiljön och om att ha stöd när konflikter eller våld uppstår. Forskarna invänder mot att ansvaret i praktiken hamnar hos den enskilda läraren, trots att orsaken enligt dem finns på organisationsnivå.
- Våldet: Forskarna beskriver en ökning i skolan.
- Arbetsvillkoren: Lärarnas förutsättningar att hantera miljön har försämrats över tid.
- Åtgärder: De efterlyser högre personaltäthet och mer planeringstid.
En arbetsmiljöfråga för hela skolan
Att även fritidshemmen nämns understryker att frågan inte enbart gäller lektionerna. Våld och otrygghet kan enligt forskarnas beskrivning förstås som frågor som berör skolans samlade verksamhet och de vuxna som arbetar där. Därför räcker det inte, enligt debattinlägget, att förvänta sig att enskilda lärare ska lösa problemen i stunden.
Forskarna bakom inlägget är Julia Wester, postdoktor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, Anna-Lena Borg, filosofie doktor i barn- och ungdomsvetenskap vid Högskolan Väst, samt Ilse Hakvoort, docent i pedagogik, och Sofia Persson, docent i sociologi, båda vid Göteborgs universitet.
| Forslagarnas fokus | Efterlyst förändring |
|---|---|
| Personal | Högre personaltäthet |
| Planering | Mer tid för förberedelser |
| Ansvar | Åtgärder på organisationsnivå |
Deras budskap är att skolans våld inte bör förstås som ett misslyckande hos den enskilda läraren. I stället behöver arbetsgivare och organisation ta ansvar för de villkor som gör det möjligt att förebygga och hantera problemen. För eleverna är det avgörande att trygghet och undervisning kan upprätthållas samtidigt som personalen får rimliga förutsättningar att utföra sitt arbete.
