En hög nivå av grönska inom 100 meters radie från bostaden är kopplad till cirka 20 procent lägre risk för demens bland äldre vuxna, visar en ny studie genomförd av forskare vid Stockholms universitet och Karolinska institutet. Studien följde 2 993 personer i åldern 60 år och äldre i Stockholmsområdet under upp till 16 år.
Vad studien visade
Forskarna använde satellitdata för att kvantifiera mängden grönska runt deltagarnas hem och registrerade demensdiagnoser under uppföljningstiden. Under perioden fick 477 av deltagarna en demensdiagnos. Efter justering för faktorer som ålder, socioekonomisk status, tidigare hälsa, fysisk aktivitet, luftföroreningar och trafikbuller var sambandet mellan grönska inom 100 meter och lägre risk för demens kvar.
| Avstånd från hemmet | Observerad samband |
|---|---|
| 100 meter | ~20 % lägre risk |
| 250 meter | Svagare samband |
| 500 meter | Svagare samband |
Tydligare effekt för kvinnor
Analysen visade att sambandet mellan trädexponering och lägre demensrisk var mer uttalat bland kvinnor än bland män. Forskarna framhåller samtidigt att fynden behöver reproduceras i andra befolkningsgrupper och geografiska områden innan man kan dra långtgående slutsatser.
- Studiedeltagare: 2 993 personer, 60 år eller äldre.
- Antal med demensdiagnos: 477 under uppföljningstiden.
- Uppföljningstid: Upp till 16 år.
Möjliga mekanismer – forskarnas tolkning
Enligt Cecilia Stenfors, som leder forskargruppen, kan flera mekanismer förklara sambandet. Träd och naturliga miljöer kan bidra till lägre stressnivåer, bättre sömn, ökad fysisk aktivitet och förbättrad social interaktion — faktorer som var för sig eller tillsammans kan gynna hjärnhälsan. Träd bidrar dessutom till att dämpa buller, minska luftföroreningar och mildra värmeeffekter, vilket också kan påverka hälsan.
Resultaten visar ett samband mellan grönska och lägre demensrisk, men bevisar inte att träd direkt förebygger sjukdomen, enligt forskargruppen.
Begränsningar och vad det betyder för folkhälsa
Forskarna betonar att studien endast visar ett statistiskt samband och inte ett orsakssamband. Studien är dessutom begränsad till ett stadsområde i Stockholm, vilket innebär att resultaten kanske inte är direkt överförbara till landsbygdsområden eller andra städer med annan struktur och grönhetsfördelning.
För beslutsfattare inom stadsplanering och folkhälsa kan fynden ändå vara intressanta. Om grönområden främjar faktorer som sömn, fysisk aktivitet och sociala kontakter kan satsningar på trädplantering och tillgänglig grönska i bebyggda miljöer ha positiva följdeffekter för befolkningens hälsa, särskilt i tätorter med äldre invånare.
Praktiska råd för äldre och anhöriga
Medan vetenskapen ännu inte fastställt ett direkt orsakssamband kan följande åtgärder bidra till bättre allmän hjärnhälsa:
- Uppmuntra regelbunden fysisk aktivitet utomhus, gärna i gröna miljöer.
- Satsa på sömnhygien och stressreducerande aktiviteter, såsom promenader i parker eller trädgårdsarbete.
- Främja social kontakt och aktivitet i närmiljön, vilket kan vara lättare om grönområden är tillgängliga.
Forskarnas slutsats är att miljön runt hemmet kan ha betydelse för hjärnhälsan i hög ålder, men att ytterligare studier krävs för att klarlägga mekanismerna och för att avgöra om liknande samband gäller i andra områden och populationer.
Studien utfördes av Stockholms universitet och Karolinska institutet och rapporterades internationellt den 21 oktober. Resultaten understryker vikten av att fortsätta undersöka hur stadsplanering och miljö kan påverka långsiktig hälsa och demensrisk.
