Klimatanpassningen i Sverige har förbättrats sedan 2022, men tempot är otillräckligt och insatserna är ojämnt fördelade. Det konstaterar Klimatanpassningsrådet i en uppföljande rapport som pekar på brister i finansiering, ansvarsfördelning och integration med krisberedskap.
En säkerhetsfråga, inte bara miljö
Rådet framhåller att klimatförändringarna utgör ett brett hot mot samhällssäkerheten. Extremväder som skyfall, värmeböljor och jordskred är uppenbara risker, men även gradvisa förändringar, till exempel längre växtsäsonger och minskat snötäcke, får konsekvenser för samhällsfunktioner. Analysen lyfter att klimatanpassning historiskt ofta hanterats inom miljöområdet, vilket har bidragit till svag koppling till det bredare beredskapsarbetet.
"Det handlar om en väldigt bred riskbild. Det svenska samhället är ju till stor del byggt för ett klimat som vi inte längre har,"
Uttalandet kommer från Karin Lundgren Kownacki, rapportens huvudförfattare. Rådet menar att anpassningsåtgärder skulle få betydligt större effekt om de bedrevs i nära samverkan med nationell beredskap och andra samhällssektorer.
Framsteg — men ojämt och för sakta
Klimatanpassningsrådet konstaterar att det nationella arbetet rört sig från planeringsstadiet mot genomförande jämfört med den första rapporten 2022. Samtidigt pekas flera problem ut som hindrar en nödvändig uppskalning:
- Ojämn implementering: Vissa kommuner har kommit långt med både förebyggande och reaktiva åtgärder, medan andra knappt har påbörjat arbetet.
- Otillräcklig finansiering: Rådet bedömer att resurserna inte är tillräckliga för att genomföra nödvändiga åtgärder i skala.
- Oklart ansvar: Brister i ansvarsfördelningen mellan stat, region och kommun försvårar samordning och effektiv insats.
Rådet varnar att ojämnheten i arbetet leder till ineffektivitet eftersom klimathändelser inte respekterar administrativa gränser. Konsekvensen blir ökade risker för samhällsviktiga funktioner om anpassningen inte utjämnas nationellt.
Efterlyser mer statlig styrning och integrering
För att öka takten föreslår Klimatanpassningsrådet bland annat tydligare statlig styrning och att klimatanpassning integreras i hela beredskapsstyrningen. Ett sådant förhållningssätt skulle enligt rådet göra det lättare att prioritera och finansiera åtgärder över sektorsgränser, från infrastruktur till sociala tjänster.
Rådet pekar också på behovet av att bredda perspektivet i riskanalyser och beslutsfattande. I praktiken innebär det att planering för klimatanpassning måste inkluderas i allt från fysisk planering och transporter till hälso- och sjukvård samt försörjningsberedskap.
| Frågeområde | Bedömning i rapporten |
|---|---|
| Implementering | Går framåt men är ojämn mellan olika kommuner |
| Finansiering | Otillräcklig för att möta kommande behov |
| Styrning | Behov av tydligare statlig inblandning |
Konsekvenser och vägar framåt
Att klimatanpassning i högre grad förankras i beredskapsarbetet kan påverka vilka resurser som avsätts och hur prioriteringar görs. Rådet menar att det kan vara avgörande för att minska sårbarheter i kritisk infrastruktur och för att bättre skydda utsatta grupper.
Rapporten varnar också för att fortsatt splittrat ansvar kan leda till både onödiga kostnader och fördröjda åtgärder. Om åtgärder inte genomförs proaktivt riskerar samhället att i större utsträckning behöva betala för akutinsatser när katastrofer väl inträffar.
Sammanfattningsvis uppmanar Klimatanpassningsrådet till snabbare insatser, tydligare styrning och ett helhetsperspektiv där klimatanpassning ses som en central del av nationell säkerhet och beredskap. Utmaningen består i att gå från ord och planering till konkreta, skalbara åtgärder över hela landet.
